Missionskyrkan i Mullsjö

En del av Guds rike i Mullsjö

Skip to: Content | Sidebar | Footer

logotyp

Scouthajk – Kanot-20

15 oktober, 2020 (12:40) | Scout | By: Sara Andersson

På lördagen den 26 oktober drog årets hajk igång! Vi sov i tält vid Nyhem natten mellan den 26 och 27 september. Scouterna samlades på två olika platser för att sedan ta sig till lägerplatsen tillsammans. De yngre scouterna samlades vid Nykyrka kyrka kl. 10.00 för att sedan vandra tillsammans i patrullerna till hajkplatsen med olika uppgifter under vägen. De äldre scouterna möttes istället vid Stråkens båtplats kl. 10.00 för att paddla kanot fram till lägerplatsen. Under vägen så fikade vi tillsammans och åt också mat tillsammans i de olika gruppindelningarna.



När vi väl kom till lägerplatsen var 3 tält uppställda, men några av oss hjälptes åt med att resa de tre sista tälten, medans de som ville fick gå med sin patrull och prova på att paddla. Under tiden blev det också lekar, medans andra mest tog det lugnt. Efter ett tag började det lagas mat för kvällen. På kvällen hade vi också ett väldigt roligt lägerbål innan vi gick och lade oss i våra patrullindelade tält (för att minska människor som sov tillsammans).


På söndagsmorgonen fick vi frukost innan föräldrarna började komma för att hämta oss allihopa och vi fick hjälpas åt att riva tälten och packa ner allt på kärran hem. Kanoterna hade redan körts tillbaka på lördagen.


På grund av Covid-19 så blev sommarens läger inställt, vilket alla scouter tyckte var väldigt tråkigt, så nu såg vi alla fram emot att äntligen få sova ute och ha roligt tillsammans!

Equmeniascouter – Alltid Redo
2020-10-01

SEPTEMBER

4 september, 2020 (13:33) | Program | By: Tomas Jacov

SÖNDAG 6 SEPTEMBER 10.00 GUDSTJÄNST Gunnel Noreliusson predikan, Hans Noreliusson ledning, sånggrupp under ledning av Märta Wändal och Per Högberg, Kyrkkaffe, medtag eget fikabröd.

6 SÖNDAG

23 februari, 2012 (11:44) | Osorterat | By: pastorn

Nytt år – Ny vår

   En sjättedel av det nya året har gått, ändå känns det fortfarande lite ovant att skriva 2012. Samtidigt känns det som om våren är på gång till 100%. Visserligen kan det komma bakslag, ibland talas det om sju stycken, men våren kan inte hejdas. Just i detta nu skiner solen och snön är på väg att försvinna.

   Våren väcker hopp. Snart kommer dagar med nyutslagna blommor, med ny grönska på träden, kanske en promenad neråt fiskdammarna. Eller varför inte en resa öster om Vetlanda för att leta efter någon gammal torpgrund där ute i skogarna. Våren väcker verkligen hopp.

   Det nya året väcker också hopp i församlingen. Sedan förra våren har vi hälsat 15 nya medlemmar välkomna. Vi har haft gäldjen att också ha barn med i gudstjänsterna de allra flesta gångerna. Vi hoppas det fortsätter på samma sätt. Att nya medlemmar känner församlingen som välkomnande, att barnfamiljer känner att både vuxna och barn har en självklar plats i kyrkan. Vi är mitt uppe i ett arbete kring vårt gudstjänstliv, där vi hoppas kunna utveckla gudstjänsterna så att unga, barnfamiljer och de som under många år troget firat gudstjänst, ska uppleva samlingarna inspirerande och uppmuntrande. Vi hoppas att gudstjänstrena ska inspirera var och en till att i det vanliga livet använda de gåvor vi har för att dela liv och tro med andra människor, och förhoppningsvis väcka deras nyfikenhet på vad livet med Gud handlar om.

  Vi kan alla be för vår församling och för varandra, att vi ska få växa i tro och som människor, att vår gemenskap med Gud och varandra får växa i djup och omfattning. Att det nya året får formas så som Gud vill.

Håkan J

23 februari, 2012 (11:22) | Osorterat | By: pastorn

Enheten i Kristus

11 november, 2011 (14:48) | I huvudet på en Pastor | By: pastorn

Joh 17:20-21

”Men jag ber inte bara för dem, utan även för dem som tror på
mig genom deras ord: att de alla ska vara ett, såsom du Fader är
i mig och jag i dig, att de också ska vara i oss, för att
världen ska tro att du har sänt mig. ”

   Vi talar ofta om enhet, ibland kanske så att blir lite uttjatat. Ibland
kanske till och med så uttjatat att det blir en orsak att tänka att
enheten inte är så viktig; Vem bryr sig?

   Ändå är det just detta Jesus ber om i sin förbön, enhet, att vi ska
vara ett. Inte att vi ska vara kopior, tänka och göra samma saker
vid alla tillfällen. Nej enheten handlar om en samhörighet i Jesus.
Vi är ETT därför att vi tillhör honom, vi är hans lärjungar.
Och om enheten hör ihop med honom så kan vi inte bryta den med
mindre än att vi också bryter med Jesus. Det är alltså en direkt
utmaning till oss att söka leva upp till denna enhet, även om vi är
väldigt olika varandra i både tankar och trons uttryck. Det är ett
ansvar vi har att acceptera denna enhet.

   Vi kan ha olika uppfattningar i olika frågor inom tron. Och vi
argumenterar ibland med varandra som om det viktiga bara vore att
vinna en debatt. Men tron är ingen tävling. Som kristna måste vi
söka vår egen övertygelse utifrån bibelläsning och undervisning.
Sedan får vi pröva den mot andras övertygelser, i full respekt för
att vi många gånger tänker olika. Då kan vi också upptäcka att
olikheterna till och med kan berika oss, eftersom vi då kan lära
oss av varandra.

   Det är en trovärdighetsfråga. Jesus säger i texten ”för att världen
ska tro att du har sänt mig.” Om vi kan leva i enighet, vara
ett i Kristus” så är det ett tydligt vittnesbörd om Gud, och
om vad han vill.

   Jesus ber för oss, ber att vi ska vara ett, ett i honom. Det är den bästa
motivationen för att också vi ska be för varandra. Att vi ber om
en kärlek, en respekt, oss emellan, och att församlingen ska
präglas av detta även om det finns många olika tankar i många av
trons olika frågor. Må vi hjälpas åt att be för enheten i
Kristus i vår församling, och varför inte tända ett ljus för
detta.

Håkan J

17 oktober, 2011 (17:45) | I huvudet på en Pastor | By: pastorn

Det blev resultatet av den kyrkokonferens jag skrev om i mitt förra
inlägg(lite för länge sedan). Beslutet togs att bilda en ny kyrka,
som efter en övergångsperiod ersätter tre gamla samfund.
Namnfrågan var inte enkel, det har alla förstått. Kanske inte så
konstigt, även EFK tog sig tid att tänka innan arbetsnamnet
Nybygget ersattes med Evangeliska Frikyrkan.

Nu har det gått några månader, den nya kyrkan håller på att byggas
upp. Som alltid finns det åsikter om detta är bra eller inte. Och
visst, alla mynt har en baksida, det går säkert att hitta negativa
vinklingar.

MEN intressantare är ändå frågan; vad kan bliva av detta? Hur kan
kyrkan utformas på bästa sätt. Där har vi alla ett ansvar, alla
som är medlemmar i församlingar anslutna till något av
bildarsamfunden.

Hur kan vi Påverka? Tre exempel!

1)
Det mest grundläggande är att vi kan be för hela processen.
Be att Gud leder i viktiga beslut och vägval. Be för personer som
är valda att vara med och forma.

2)
Vi kan tala gott om denna nya kyrka. Så långt det hänger på
oss sprida en positiv bild av denna nya kyrka. Det blir ett
vittnesbörd om kristen enhet.

3)
Vi kan hålla oss informerade, till exempel genom att följa
med i det som händer på Gemensam framtids hemsida:
http://gemensamframtid.se/

Kanske kan vi också hoppas på en fortsättning så småningom. Att Guds
kärlek får fortsätta att föra kristna människor och samfund
närmare varandra.

3 mars, 2011 (10:27) | I huvudet på en Pastor | By: pastorn

   Avstamp är temat för den gemensamma kyrkokonferensen för Metodistkyrkan i Sverige, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan som hålls i Stockholm under Kristi Himmelsfärdshelgen. Avstamp för en Ny Kyrka. Det som länge varit på gång, men som så många gånger inte nått ända fram, har nu stor möjlighet att bli verklighet. Äntligen säger många, medan andra är mer fundersamma. Bra eller dåligt? Vid så gott som alla förändringar finns det både bra och mindre bra sidor. Det gäller att se vad som överväger

   En ny kyrka, istället för tre olika. Jesus bad för vår enhet som kristna. Enheten är alltså något oerhört viktigt. Den innebär inte nödvändigtvis att det bara ska finnas ett kyrkosamfund. De olika samfunden kan ses som delar av samma kropp, och om relationerna mellan samfunden är goda, kärleksfulla och respektfulla, så kan det till och med finnas poänger med att det finns några olika samfund som kompletterar varandra. Men hur många behövs? På många sätt är de tre samfunden som nu möts till Avstamp ganska lika, även om skillnader finns. dock inte större än att det finns en stor tilltro till att det ska bildas en ny kyrka (Skillnaderna inom samfunden är kanske nästan lika stora som mellan dem). Räcker det med ett samfund av ”denna typ”?

   Jag tror och hoppas att denna nya kyrka kan innebära ny kraft och ny vitalitet. Att bildandet innebär en förnyelse bland församlingar och medlemmar, uppmuntrade av att ny enhet är möjlig, att förändring kan ske, att vi inte alltid finns kvar i de gamla hjulspåren. Att alla de samtal som förts om hur medlemskapet ska se ut, om hur organisationen ska formas o.s.v. också innebär en oerhört nyttig bearbetning av målsättningar och vissioner.   Det går säkert att peka på negativa sidor, men är dessa så stora att de uppväger de positiva.

   Om det skulle bli nej på konferenserna, om det inte blir en ny kyrka? Hur inspirerande blir det då att gå vidare? Inte kommer det att vitalisera.

  Vi har alla en mycket viktig uppgift denna vår. Vi ska be för arbetet fram till konferensen. Be för alla de människor som är direkt inblandade i samtal och arbete. Be för alla de olika delarna i denna process, så att förberedelserna skapar så bra förutsättningar för ett bra beslut som möjligt.  Vi ska också be för själva konferensen och för beslutet. Må Guds vilja ske. Och om beslutet tas, att bilda en ny kyrka, så ska vi be för denna kyrka, att den med framgång får verka, tillsammans med andra samfund, för Guds rike i vårt land.

    Arbetsnamnet på denna nya kyrka är GF-kyrkan (Gemensam framtid). Gå gärna till hemsidan där utvecklingen kan följas.

http://gemensamframtid.se/

Håkan J

Fransiscus bön

18 januari, 2011 (10:10) | I huvudet på en Pastor, Osorterat | By: pastorn

Franciskus Bön

 HERRE, gör mig till ett redskap för din frid!

Låt mig bringa kärlek, där hat råder!

Låt mig bringa förlåtelse,

där orätt har begåtts!

Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder!

Låt mig bringa tro, där tvivel råder!

Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder!

Låt mig bringa hopp, där misströstan råder!

Låt mig bringa ljus, där mörker råder!

Låt mig bringa glädje, där sorg och

bedrövelse härskar!

 O, Mästare!

Låt mig icke så mycket söka att bli tröstad.

som att trösta.

Icke så mycket att bli förstådd, som att förstå.

Icke så mycket att bli älskad, som att älska.

 

Ty det är genom att ge, som man får.

Det är genom att glömma sig själv,

som man finner sig själv.

Det är genom att förlåta ,

som man blir förlåten.

Det är genom att dö, som man uppstår

till det eviga livet.

Franciskus av Assisi 1181-1226

Översättning av Bo Setterlind

 

Vi är vana, i vår tid, att tänka i ett självcentrerat perspektiv. ”Vad får jag ut av detta?” är den vanliga frågan.

Fransiscus vänder på det, och istället blir frågan: Vad kan jag ge? Vad kan jag möta för behov?

Det finns så mycket hat, orätt, tvedräkt, tvivel, villfarelse, misströstan, mörker, sorg och bedrövelse runt omkring oss. Det behövs verkligen någon som kan möta detta med kärlek, förlåtelse, endräkt, tro, sanning, hopp, ljus och glädje. Frågan är vem, om det inte är du och jag.

Och kanske är det just när man ger, som man  själv verkligen får,  får något för sin egen del.

Jarlabankes själ

18 november, 2010 (10:44) | I huvudet på en Pastor | By: pastorn

 

   Sverige har varit ett kristet land i ca 1000 år. Fast i själva verket är det nog svårt att säga när den kristna tron kom till vår del av världen. I Västergötland gräver man fram resterna efter kyrkor från början av 900-talet. Tidigare än så  har säkert åtskilliga handelsresande stött på den kristna tron och kanske också tagit den till sig.

   Jarlabanke var en högt ansedd person på 1000-talet. Han ägde åtskilliga gårdar i och i närheten av Täby, norr om Stockholm. Han var väl medveten om att han var betydelsefull och skryter lite på stenen om att han ägde hela Täby. Men i runskriftens slut framgår det att han också är medveten om sitt beroende av Gud. Beroende av Guds nåd.

   Där skiljer sig inte Jarlabanke från oss. Även vi är beroende av Guds nåd, oberoende av social ställning, av karriär eller annat som rangordnar oss här i världen. Här möter oss Pauli ord i Galaterbrevet 4:28 ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”.

Runsten u 164Jarlabanke. Stenens tillkomst 1000 talet e.Kr. Runsten u 164
Texten lyder:
”Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han ännu levde, och han gjorde denna bro för sin själ, och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ.”
Den exakta runtexten lyder:
× iarlabaki × lit × raisa × stain × þisa × at sik × kuikuan ×× auk bru × þisa × karþi × fur ont × sina × auk ain ati × alan × tabu × kuþ hialbi ont hans

Joh 3:16

18 november, 2010 (10:36) | Bibeltankar | By: pastorn

Lilla Bibeln:

   Redan i söndagskolan fick jag lära mig att bibelorden i Johannes-evangeliets tredje kapitel och den sextonde versen kallades lilla bibeln.Versen är liksom en sammanfattning av hela bibelns budskap. 

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”