Missionskyrkan i Mullsjö

På lördagen den 26 oktober drog årets hajk igång! Vi sov i tält vid Nyhem natten mellan den 26 och 27 september. Scouterna samlades på två olika platser för att sedan ta sig till lägerplatsen tillsammans. De yngre scouterna samlades vid Nykyrka kyrka kl. 10.00 för att sedan vandra tillsammans i patrullerna till hajkplatsen med olika uppgifter under vägen. De äldre scouterna möttes istället vid Stråkens båtplats kl. 10.00 för att paddla kanot fram till lägerplatsen. Under vägen så fikade vi tillsammans och åt också mat tillsammans i de olika gruppindelningarna.

När vi väl kom till lägerplatsen var 3 tält uppställda, men några av oss hjälptes åt med att resa de tre sista tälten, medans de som ville fick gå med sin patrull och prova på att paddla. Under tiden blev det också lekar, medans andra mest tog det lugnt. Efter ett tag började det lagas mat för kvällen. På kvällen hade vi också ett väldigt roligt lägerbål innan vi gick och lade oss i våra patrullindelade tält (för att minska människor som sov tillsammans).

På söndagsmorgonen fick vi frukost innan föräldrarna började komma för att hämta oss allihopa och vi fick hjälpas åt att riva tälten och packa ner allt på kärran hem. Kanoterna hade redan körts tillbaka på lördagen.

På grund av Covid-19 så blev sommarens läger inställt, vilket alla scouter tyckte var väldigt tråkigt, så nu såg vi alla fram emot att äntligen få sova ute och ha roligt tillsammans!

Equmeniascouter – Alltid Redo
2020-10-01

6 SÖNDAG

Joh 17:20-21

”Men jag ber inte bara för dem, utan även för dem som tror på
mig genom deras ord: att de alla ska vara ett, såsom du Fader är
i mig och jag i dig, att de också ska vara i oss, för att
världen ska tro att du har sänt mig. ”

   Vi talar ofta om enhet, ibland kanske så att blir lite uttjatat. Ibland
kanske till och med så uttjatat att det blir en orsak att tänka att
enheten inte är så viktig; Vem bryr sig?

   Ändå är det just detta Jesus ber om i sin förbön, enhet, att vi ska
vara ett. Inte att vi ska vara kopior, tänka och göra samma saker
vid alla tillfällen. Nej enheten handlar om en samhörighet i Jesus.
Vi är ETT därför att vi tillhör honom, vi är hans lärjungar.
Och om enheten hör ihop med honom så kan vi inte bryta den med
mindre än att vi också bryter med Jesus. Det är alltså en direkt
utmaning till oss att söka leva upp till denna enhet, även om vi är
väldigt olika varandra i både tankar och trons uttryck. Det är ett
ansvar vi har att acceptera denna enhet.

   Vi kan ha olika uppfattningar i olika frågor inom tron. Och vi
argumenterar ibland med varandra som om det viktiga bara vore att
vinna en debatt. Men tron är ingen tävling. Som kristna måste vi
söka vår egen övertygelse utifrån bibelläsning och undervisning.
Sedan får vi pröva den mot andras övertygelser, i full respekt för
att vi många gånger tänker olika. Då kan vi också upptäcka att
olikheterna till och med kan berika oss, eftersom vi då kan lära
oss av varandra.

   Det är en trovärdighetsfråga. Jesus säger i texten ”för att världen
ska tro att du har sänt mig.” Om vi kan leva i enighet, vara
ett i Kristus” så är det ett tydligt vittnesbörd om Gud, och
om vad han vill.

   Jesus ber för oss, ber att vi ska vara ett, ett i honom. Det är den bästa
motivationen för att också vi ska be för varandra. Att vi ber om
en kärlek, en respekt, oss emellan, och att församlingen ska
präglas av detta även om det finns många olika tankar i många av
trons olika frågor. Må vi hjälpas åt att be för enheten i
Kristus i vår församling, och varför inte tända ett ljus för
detta.

Håkan J

Franciskus Bön

 HERRE, gör mig till ett redskap för din frid!

Låt mig bringa kärlek, där hat råder!

Låt mig bringa förlåtelse,

där orätt har begåtts!

Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder!

Låt mig bringa tro, där tvivel råder!

Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder!

Låt mig bringa hopp, där misströstan råder!

Låt mig bringa ljus, där mörker råder!

Låt mig bringa glädje, där sorg och

bedrövelse härskar!

 O, Mästare!

Låt mig icke så mycket söka att bli tröstad.

som att trösta.

Icke så mycket att bli förstådd, som att förstå.

Icke så mycket att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får.

Det är genom att glömma sig själv,

som man finner sig själv.

Det är genom att förlåta ,

som man blir förlåten.

Det är genom att dö, som man uppstår

till det eviga livet.

Franciskus av Assisi 1181-1226

Översättning av Bo Setterlind

Vi är vana, i vår tid, att tänka i ett självcentrerat perspektiv. ”Vad får jag ut av detta?” är den vanliga frågan.

Fransiscus vänder på det, och istället blir frågan: Vad kan jag ge? Vad kan jag möta för behov?

Det finns så mycket hat, orätt, tvedräkt, tvivel, villfarelse, misströstan, mörker, sorg och bedrövelse runt omkring oss. Det behövs verkligen någon som kan möta detta med kärlek, förlåtelse, endräkt, tro, sanning, hopp, ljus och glädje. Frågan är vem, om det inte är du och jag.

Och kanske är det just när man ger, som man  själv verkligen får,  får något för sin egen del.

   Sverige har varit ett kristet land i ca 1000 år. Fast i själva verket är det nog svårt att säga när den kristna tron kom till vår del av världen. I Västergötland gräver man fram resterna efter kyrkor från början av 900-talet. Tidigare än så  har säkert åtskilliga handelsresande stött på den kristna tron och kanske också tagit den till sig.

   Jarlabanke var en högt ansedd person på 1000-talet. Han ägde åtskilliga gårdar i och i närheten av Täby, norr om Stockholm. Han var väl medveten om att han var betydelsefull och skryter lite på stenen om att han ägde hela Täby. Men i runskriftens slut framgår det att han också är medveten om sitt beroende av Gud. Beroende av Guds nåd.

   Där skiljer sig inte Jarlabanke från oss. Även vi är beroende av Guds nåd, oberoende av social ställning, av karriär eller annat som rangordnar oss här i världen. Här möter oss Pauli ord i Galaterbrevet 4:28 ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”.

Lilla Bibeln:

   Redan i söndagskolan fick jag lära mig att bibelorden i Johannes-evangeliets tredje kapitel och den sextonde versen kallades lilla bibeln.Versen är liksom en sammanfattning av hela bibelns budskap. 

”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv”

Tigern är kanske det vackraste djuret i skapelsen (åtminstone om ni frågar mig). Världsnaturfonden (WWF) sålde för en del år sedan ett antal frimärksserier till förmån för olika utrotningshotade djur, bl a tigern. Jag köpte dessa och de fick mig att läsa på mera om tigern, om de olika sorters tigrar som finns.

Det räknas upp sju underarter med uppskattat antal kvar (1984).

1.)   Sibirisk tiger: Ca 300 kvar i vilt tillstånd, bortåt 1000 ytterligare i djurparker.

2.)  Kinesisk tiger: Stod inför sin utrotning, ytterst få kvar, ca 35 i kinesiska djurparker.

3.)  Indokinas tiger:  Mindre än 2000 kvar

4.)  Bengalisk tiger:  Den minst hotaade underarten, ca 3700 i vilt tillstånd och ett antal hundra i djurparker.

5.)  Kaspisk tiger:  Troligen utrotad, senaste färska spåret var från 1973.

6.)  Sumatra tigern:  Svårkontrollerat antal, från ett par hundra till ca tusen.

7.)  Java tigern: Troligen också utrotad, senaste färska spåret fanns 1979.

Utöver dessa nämns också Balitigern om vilken man vet att det sista exenplaret skjöts 1937.

   En oerhört sorglig läsning. Och ännu sorgligare blir det när man i år kan höra på nyheterna att det idag kanske bara finns drygt 3000 tigrar kvar totalt.

   Vad kan du göra åt detta? Kanske kan du bli tigerfadder. Världsnaturfonden (WWF) erbjuder denna möjlighet, gå gärna in på följande länk och fundera på saken.

http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1279409

 Att Gud skapade himmel och jord, hela universum, det är det stora budskapet i 1:a Mosebohkens första kapitel

Hur han gjorde är inte så detaljerat beskrivit, vilket vi nog ska vara glada för. Hur skulle vi haft en chans att begripa hur han gjorde?? Och hur skulle människor för 2000 år sedan förstått??

Människan skapas som en del av universum. En oerhört liten del men en älskad del och en del med en viktig uppgift. Vi ska vårda och sköta denna skapelse. Och Guds villja var säkert att vi skulle glädja oss, över allt det fantastiska han skapade, tillsammans med honom.